emelienicklasdotter

Jag kollade just runt på lite olika bloggar och här är ett jättefint inlägg som jag kände igen mig mycket i. Jag håller med om allt hon skriver och mitt humör lyftes till tusen av att ha läst denna text.Jag har även länkat till bloggen i menyn till höger om ni vill kolla in den närmare.

 

Ibland kan lite påminnelse vara guld värt. Jag har inte helt vuxit ifrån den osäkra, blyga tjejen som jag var i högstadiet men jag är inte alls på samma plats i livet längre och det känns jätteskönt.Jag är en bit på vägen till att äntligen acceptera att det jag hoppades och drömde om i högstadiet kanske inte alls är vad som egentligen kommer göra mig lycklig här i livet.

 

Mycket har jag att tacka för mina fina vänner som jag funnit de senaste åren; Maja som var min ständiga kompanjon genom de svåra åren i högstadiet, och de nyare från min gymnasieskola; Elin, Sofie, Sofia, Josephine, Malin, Jennika och Nikolina. Ska ta ett inlägg lite senare som fokuserar på mina vänner - de förtjänar ett eget inlääg och lite mer betänketid än denna snabbt ihoprafsade text :)

 

Har även funnit en trygg och stadig vän i min två år yngre syster, Sanna. Kommer fortfarande ihåg tiden när vi inte kunde vistas i samma rum utan att börja bråka men den tiden är lyckligtvis över. Vi bråkar fortfarande då och då men det liksom alltid över och jag vet att vad som än händer kommer hon alltid vara min syster. Hoppas att Evelina och Saga kommer bli lika oskiljaktiga när de blir äldre.