emelienicklasdotter

Jag har visst kommit fram till att det var lättare sagt(skrivet) än gjort att få in det där med bloggandet i vardagsrutinen. Men det handlar nog om inspiration och lust också. För att inte nämna: tiden!

 

Det har varit extra hektiskt de senaste två-tre veckorna med förberedelser inför jul, såsom; julklappsinköp med alla de hemlighetsmakerier det innebär, planering av ekonomi, julbak, firande av födelsedagar och andra roliga och tråkiga sammankomster (en begravning i oktober), julmarknader som kommer osv osv. Ni förstår va? Jag antar att december månad är stressig för de flesta. Jag har valt att sprida ut "stressen" lite och börja redan i november. Inte för att man ska hetsa upp sig i onödan och extra tidigt, men för att kunna unna sig lite emellan allt springande hit och dit och yrande här och där. Jag har valt att lägga in lite mysiga fikstunder med vänner så här inför julen och såklart kommer en stor träff någon gång i december då vi (förhoppningsvis) alla kommer ses.

 

Tittar jag tillbaka i kalendern de senaste veckorna så ser jag enstaka ärenden som jag ska göra per dag och i efterhand tänker jag: "det borde väl inte tagit så mycket tid och ork". Det är vid såna tillfällen som jag inte kan förstå vart tiden tar vägen. Men det är så mycket som aldrig skrivs upp i kalendern, haha speciellt för barnfamiljer kan jag förstå nu. Man måste planera in exakt när på dagen det blir smidigast att åka iväg, för barnen har vissa tider då de ska äta, och i Sagas fall, sova. Man kan liksom inte stressa eller skynda på det.

 

Åker man in till stan för att fixa tre ärenden kan man inte tro vilken tid det tar, och speciellt på ens egna krafter. Mamma och jag åkte in en dag till stan för att dels växla pengar till resan i januari/februari, dels beställa tårta (där ingår lite stanna-kvar-och-prata-tid med mammas kompis som jobbade den dagen) och till sist leta julklappar.  Tja när vi väl kom in, var klockan typ två eftersom Saga sovit hemma innan för att vara så pigg och glad som möjligt, betade vi av Forex snabbt och smidigt.

 

Men eftersom vi bara tog en vagn till Saga fick Evelina gå HELA LÅNGA VÄGEN till Emma där vi skulle beställa tårta. Den sträckan, som jag skulle klara av på två minuter om jag gick i rimlig takt totalvägrade Evelina gå. ) När hon inte fick springa och känna på alla dörrar längs vägen blev hon ledsen och då ville hon inte gå alls längre. Därför fick jag bära henne till nästa stopp... Tar lite på krafterna då man bär ca 12-13 kilo på ena armen.

 

När vi gick till H&M för att kolla lite på barnavdelningen så blev Evelina busig igen och skulle inte stanna för fem öre, hon sprang runt och gömde sig bland alla klädställningar. Det är så läskigt om man skulle tappa henne ur sikte - för hon har inte vett att bli rädd när mamma försvinner eller komma tillbaka när mamma ropar. Ska bli så mycket skönare när hon blir äldre och förstår det ...

 

Det där med julklappar gav vi upp ganska snabbt. vi hittade en till vår kusin Elias på Toy's R Us. Men under bilvägen mellan city och tornby var inte Saga rolig. Hon avskyr att åka bil. Nu när hon fått sin nya barnstol som hon sitter bra i fortsätter hon gnäll och gråta. (vi trodde det bara berodde på hennes gamla stol som var för liten mot slutet). Evelina somnade i bilen i brist på energi och fortsatte sedan sova i leksaksaffären. Vi skyndade oss trots det på för att hinna hem så fort som möjligt till fyra då de äter mat. + att Evelina sov på dagen gör att hon inte sover på kvällen sen. Det är alltid sånt man måste tänka på hela tiden och när hjärnan är överallt hela tiden blir man lätt orkeslös och lite virrig.

 

Detta blev ett jätteinlägg, tror ni jag överkompenserar lite? ;)